Har legat å pratat nu hela natten om allt mellan himmel å jord. Han betättade hur han kände å jag hur jag kände...kändes sååå himla skönt. Han ville ha hjälp att komma igång med att ta mer ansvar vid tex barnen...å jag vet att jag har tagit det ansvaret själv,..tex tandläkare osv...å jag vet oxå att jag MÅSTE släppa ansvar till han med...han måste få bevisa att han fixar det...måste lita på det.
Sen vet jag inte om jag gör rätt eller fel..kommer det att funka? Ja om gud kunde svara så skulle jag vara glad..men som ni alla vet så är jag verkligen inte en sån som ger upp...fast många inklusive jag själv vet att jag har gjort allt å lite därtill...men jag vet inte...jag älskar han...å känns som vi måste kämpa båda två. BÅDA måste bli bättre...jag har oxå mina fel å brister..men oftast är det han som får ut över det...är väl bara å acceptera att jag är med social...å hoppas att han följer med nångång iallafall...bara familjen kan ha roligt...det är ju det viktigaste..
Åååååå min hjärna å mitt hjärta går på högvarv...slits mellan..går inte å förklara för dom som inte vet..men ni andra vet...å ja jag är dum i huvudet...men jag har så mkt hopp ändå..sen vet man aldrig vad tiden utvisar ändå...den som lever får se...
Ska då ta barnen å åka iväg till Luleå på hotell framöver å fara på Leos..hans idé...så det är ju alltid en start...mamma ringde idag å grät...å ville verkligen att vi skulle göra allt för att det skulle bli bättre...så det är ju skönt att nån tror...hon sa även att hon skulle ta barnen så vi skulle åka iväg nånstanns å bo på hotell eller nått en helg helg...å det kan ju oxå behöva...
Måste oxå lära oss att prata med varann...ett problem jag har är att säga förlåt..så det är ALLTID Patrik som får ta smällen omän jag har gjort fel...så....ja jag vet inte...
HOPPAS HOPPAS HOPPAS!!!! Å funkar det inte så är jag misslyckad än en gång...men då har jag försökt ännu en gång....åååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå
tisdag 11 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra. Dels för barnens skull och dels för att jag vet att ni älskar varandra så mycket. Och hur det än går så är du ingen misslyckad mamma, jag tycker du är en underbar mamma och syster. Jag hoppas verkligen att allt löser sig. Och kom ihåg att din syster yster alltid finns om du vill ha en axel att gråta ut mot. Älskar dig och glöm aldrig det.
Skicka en kommentar